Att gravelcykling är en av de hetaste cykeltrenderna har du säkert inte missat. Men hur blir man en gravelcyklist? I jakt på svaren tog vi ett snack med bloggaren och Shimanoambassadören Johan Mölleborn.
För mig är gravel ett enkelt, lätt och roligt sätt att komma ut på äventyr. Det är inte lika fyrkantigt som landsvägscykling så det är lättare att testa nya vägar eller slingor som man inte har cyklat på tidigare, säger Johan Mölleborn.
När han inte cyklar grus, gillar han att cykla långt. Väldigt långt. Som randonné-äventyr på 60 till 100 mil nonstop, eller lopp som Paris Brest Paris eller Sverigetempot.
Det är faktiskt först nu de senaste åren som jag börjat cykla grus på riktigt, alltså med bockstyre och rätt cykel. Visst har jag kört mountainbike på grusvägar innan, men det är liksom inte gravel. Jag har väl helt enkelt blivit en sån där trendig gruscyklare på äldre dar.
Att gravelcyklingen har blivit så populär tror han beror på att man dels slipper trängas med bilar, men också att det blir en mer avslappnad form av cykling. Upplevelsen får stå i fokus, snarare än prestation, fart och watt.
Gravel är ett mellanting mellan mountainbike och landsväg. Sen är det ju kul att köpa nya cykel, det kan jag inte förneka.
Till skillnad från en vanlig landsvägscykel så har en gravelhoj främst plats för bredare och grövre däck. Den har även en annan geometri som gör att cykeln blir bekvämare för långa rundor. Kort sagt, en cykel som klarar lite stökigare underlag, utan att vara lika tekniskt avancerad och dyr som en mountainbike. Många gravelcyklar har även fästen för väskor eller skärmar. En cykel full av möjligheter, helt enkelt.
En bra början är att köpa sig en gravelcykel. Nummer två är ett par gravelspecifika däck, säger Johan Mölleborn.
Men du Johan, du har ju inte ens en gravelcykel själv!?
Ha! Det är sant, jag har en Trek Domane med Shimano 105 och två olika hjulset. Det gör att jag har en hoj som funkar jättebra på både asfalt och grus. Det alternativet fanns inte för 10 år sedan. Då hade man max plats för 25-millimetersdäck i ramarna, annars fick man välja cykelcross. Men får jag drömma fritt så önskar jag mig såklart en renodlad gravelhoj, utrustad med Shimanos gravelspecifika grupp GRX.
En gravelcykel får gärna ha 35-45 millimeter breda däck, om du tänker använda den på grusvägar eller stig. Det finns till och med ramar med utrymme för mountainbike-däck. Mer volym i däcken ger bättre dämpning, vilket gör att cyklingen blir bekvämare på ojämnt underlag, eller om du planerar ett bikepacking-äventyr med väskor och långa dagar i sadeln. Men ska det gå fort och du kör hårdpackat - så kallat sportgrus – eller rundor med mycket asfalt, är det absolut inte fel att satsa på smalare däck med lågt rullmotstånd.
Sen tycker jag såklart att man ska satsa på ett par riktiga gravelskor. Det finns liksom ingen anledning att ha MTB-skor med stora dobbar. Kolla in dessa!
Johan pekar på sina färgsprakande Shimano RX8 – ett par skor som minst sagt pockar på uppmärksamhet.
De väger mindre och har en knallstyv sula med lite slätare mönster, samt en ovansida som är mer åt landsvägshållet. Ett optimerat mellanting helt enkelt.
Ett annat attribut som är välkommet inom gravelcyklingen, men som är inte är helt rumsrent hos ortodoxa landsvägscyklister, är alla typer av väskor. Ramväskor, stora sadelväskor eller styrväskor...
Det hör verkligen till gravelcyklingen, inte bara för bikepacking, utan även små mindre väskor för det man vill ha med sig. Kanske främst en ramväska. Jag kör ofta med det för att slippa se ut som en kamel med alldeles för mycket prylar i ryggfickorna.
Näst efter prylarna kommer terrängen och här är Sverige en riktig guldgruva med över 300 000 kilometer av grusvägar. Detta enorma utbud av slingrande grus i kombination med allemansrätten gör att Sverige bjuder på helt unika möjligheter till upplevelser av grusig karaktär. Men hur ska man då hitta alla härliga rundor?
Visst kan man leta på kartor och vaska i forum, men det enklaste sättet och grunden i hela genren, är att dra ut och testa sig fram. Jag får mycket inspiration från mina promenader med hunden. Då ser jag många småvägar och stigar som jag sedan utforskar vidare med cykeln. Annars kan man alltid haka på andra grushungriga cyklister.
Och hur blir man då en gravelcyklist?
Det är egentligen ganska enkelt. Man sticker ut och cyklar grus, på en grushoj såklart. Men det viktigaste är att slappna av, att inte se det som ett träningspass, utan bara som en kul upplevelse. På grus!
Dela den här artikeln
Häng med på äventyret!
-
Tips & knep från proffsen
-
Fantastiska historier från våra ambassadörer
-
Speciella recensioner och förhandsgranskningar av produkter
-
Inblick i viktiga evenemang och tävlingar
