Som vuxen finns det inget mer ödmjukt än att försöka lära sig en ny färdighet. Då lönar det sig att ha en vän som Shimano Gravel Alliance-åkaren Ibai Fradejas, som utan tvekan är något av en veteran när det kommer till tuff cykling, och som står beredd att vägleda dig över all typ av terräng.
Från nybörjare till 500km på bara åtta dagar, Ibai följer Sandra Parras förvandling från renodlad landsvägscyklist till målgång på Tuscany Trail och vad som krävdes för att komma dit.
FRÅN ATT BARA PROVA PÅ TILL HOBBY
Med en lång historia av att njuta den storslagna naturen, en barndom med mycket campande och en stark passion för långa grusäventyr, har jag blivit referenspunkten för alla med dragningskraft till nya upptäckter. När min goda vän Sandra Parra – en hängiven landsvägscyklist som bor i Valencia – ville testa sin förmåga med en äventyrsrunda, frågade hon mig hur lång tid det skulle ta för henne att genomföra sin första bikepackingtur. Lätt, sa jag. Vi gör det i vår. Även om jag frivilligt ställde upp direkt, visste jag att det skulle krävas ett hårt jobb – faktum är att hon sällan, eller aldrig, vågar sig bort från asfalten.
Vi började direkt med att få upp henne på rätt utrustning. Det började med jakten på hennes första gravelcykel, utrustade den med en Shimano GRX 2x11-komponentgrupp och justerade hennes sittposition. Hennes första 30km långa cykeltur förlade vi på enkla blandade underlag, och det gick utmärkt. Vid tur nummer två – hennes första riktiga gravelrunda – tänjde hon gränserna, blev bekväm med den extra bromskraften hos GRX-komponenterna, och sladdar och snudd-på-vurpor förvandlades till rejäla flin. Vilken lättnad.
Cykeltur nummer tre var imponerande; jag blev upprymd över att se hur hennes initiala rädsla för att cykla utför en teknisk stig förvandlades till envishet att klara den perfekt. Detta gav oss båda självförtroendet att hon skulle vara redo att kämpa sig igenom de oundvikliga tuffare stunderna. Vid fjärde rundan var Sandra fast – gravel hade gått från att vara något att bara prova på, till en hobby. Nu kunde det börja bli allvar av saker...
FRAMSTEG LEDER TILL PLANERING
Efter att Sandras cykel hade kommit i början av 2022, hade vi några månader där vi funderade över vad slutmålet skulle kunna vara. Vi kom överens om Tuscany Trail och tiden hade kommit för att slutföra planen. Sandra var fortfarande lite orolig eftersom hon aldrig cyklat så långt tidigare, och dessutom med en lastad cykel... Hon hade onekligen en poäng. Tuscany Trail är 500km lång med 8000 meters klättring, men vi bestämde oss för att välja den ändå. Logistiken var inte lätt eftersom start- och mållinjen ligger på olika ställen och ingen av platserna är i närheten av en flygplats.
26 maj 2022
Vi landade på flygplatsen i Pisa och tog pendeltåget till stadens centrum. Väl där monterade vi ihop cyklarna, packade ner allt i väskorna och bestämde oss för att upptäcka staden som turister innan vi tog ett annat tåg till Donoratico där vi startar Tuscany Trail i morgon.
27 maj 2022
Dag 1 på Tuscany Trail – 150km och 2400m
Klockan 8:30 öppnade de utlämningen av nummerlapparna. Det var bara 15km från vårt hotell så vi kom i tid. Det finns många bekanta ansikten och gamla vänner att prata med, och så småningom börjar vi cykla klockan 10.00. Adrenalinet tog över och tempot var uppskruvat under större delen av dagen. Vi stannade bara tre gånger: en gång för en glass, en annan för en smörgås och en glass och tredje gången för att äta lite pizza och handla matvaror till middagen.
Vi körde fortare på de korta vägsträckorna, och var mer försiktiga i nedförsbackarna eftersom den tekniska nivån är vad den är. Vi börjar känna tröttheten i våra kroppar så vi har bestämt oss för att slå läger. Klockan är nu 20.30 och vi ska avnjuta lite middag med de sista solstrålarna som sällskap innan vi går och lägger oss.
28 maj 2022
Dag 2 på Tuscany Trail – 10.00. 145km med 2700m
Dagen grydde vid 5:30 men det tog oss två timmar att packa ihop allt – lite långsamt. Jag tog på mig gårdagens smutsiga kläder men Sandra, nybörjaren, kunde inte – eller ville inte – göra det, och hur som helst är hennes sadelväska packad med mer kläder än nödvändigt så det spelar ingen roll. Vi förväntade oss en lång dag och det var vad vi fick. Planen var att försöka matcha gårdagens distans så att vi kan avsluta äventyret på bara tre dagar. Vi tar oss an eventet mer som en personlig utmaning än en tävling. Cyklar från soluppgång till solnedgång i ett konstant tempo och stannar då och då för att äta glass, pizza och ta bilder.
Den första halvan av dagen var tuff med smala, steniga stigar som gjorde det riktigt svårt att cykla i en jämn fart. Vi nådde Siena vid middagstid efter att bara ha cyklat 60km. Vi stannade för att äta och pratade om hur den andra halvan av dagen ser mer gynnsam ut, även om väderprognosen varnade oss för säsongsbetonade blixtstinna stormar. Vi hade 90km kvar för att nå vårt mål San Quirico d´Orcia.
Våra telefoner hade inte fel och stormarna började skaka över himlen. Vi bestämde oss för att det var klokt att ta skydd under en bro och vänta på att det skulle klara upp. Lite senare fortsatte vi och valde att ladda upp med en läcker porchetta panini – en bra källa till snabb energi.
Vi kom fram till den bestämda destinationen när det började mörkna. Det hade varit trevligt att sova på ett av vandrarhemmen i stan, men alla var fulla. Nåväl, vi har kommit för att uppleva ett äventyr, så utan att bli avskräckta letade vi efter en park i utkanten där vi kunde tillbringa natten - den här gången bäddar vi in oss under ett takvalv utan att behöva sätta upp tältet, i ett försök att påskynda nästa dags packning.
29 maj 2022
Dag 3 på Tuscany Trail – 11.00. 170km med 2600m
När solen kom upp upptäckte vi att även andra deltagare hade haft samma idé att få lite vila i den här parken. Till frukost tog vi en energibar för att stoppa den värsta hungern, innan vi nådde den första staden där vi beställer en varm kaffe och något att äta. Terrängen har varit gynnsam på vägen mot kusten. När det bara är några få kullar som skiljer oss från mållinjen, är det samma ögonblick som du börjar känna dig ledsen och tror att äventyret nästan är över. Jag undrar om vi njöt tillräckligt av det, eller om vi cyklade för hårt, eller vad vi annars skulle kunna ha gjort. Men sanningen är att vi har delat kilometer efter kilometer med människor från hela världen med samma passion för att utforska på cykel som vi.
Dagen bjöd på några mekaniska problem (som lyckligtvis var enkla att fixa) innan vi kom till Ortobello och mållinjen runt 20:00. Strax före mål passerade vi det fantastiska naturreservatet Duna Feniglia, som bjöd på en show med en av de mest otroliga solnedgångar jag någonsin sett i mitt liv. När jag skriver detta nu slår det mig att vi är långt hemifrån med bara våra cyklar och några få saker för att överleva och det är så enkelt att det blir magiskt.
Efter den efterlängtade duschen och vilan på hotellet är vi redo att ta tåget till Rom. Vi gör en snabb rundtur i den antika staden innan vi letar efter en lokal cykelaffär som vänligt nog har lagt undan två lådor åt oss så att vi kan packa ner våra cyklar för att flyga hem.
Upplösningen
Även om Sandra inte var tillräckligt van vid cykeln eller terrängen hade hon en så stark lust att utforska - och det var det som tog oss i mål på tre dagar. Vad som är ännu mer imponerande är att det också var hennes första upplevelse att sova i ett tält omgiven av nattligt aktiva vildsvin, för att inte tala om natten i bivacksäck och det faktum att vi var på rull i tre dagar utan att duscha. På flyget hem frågade hon till och med vad nästa äventyr skulle bli – så om inte det är ett resultat vet jag inte vad som är ett. Slutsatsen av denna upplevelse är att vem som helst kan förvandlas till ett bikepackingproffs, förutsatt att du är villig att investera tid i lite förberedelser. Försök bara se till att du är någorlunda vältränad (eller åtminstone skapa en rutt som passar din nuvarande konditionsnivå) och var inte rädd för sova ute i det fria om du inte kan hitta ett hotell.
Äventyr finns överallt, ibland behöver man bara trampa lite längre för att hitta det.
SANDRAS CYKEL
En Kona Rove NRB DL i aluminium, utrustad med en 2x11 Shimano GRX-komponentgrupp med hydrauliska bromsar och 650b x 48mm hjul/däck.
