Varför ska du testa gravelcykling? Det får dig att utforska nya platser, komma bort från buller/trafik och cykla på många olika underlag. Framför allt kommer du hem med ett stort leende på läpparna. Det är väl det som cykling borde handla om?
Gravelcykling är det nya i cykelvärlden. Under de senaste åren har försäljningen av gravelcyklar skjutit i höjden och fler och fler av oss upptäcker glädjen med de oasfalterade vägarna på en gravelcykel med bockstyre. Men vad handlar det om egentligen? Namnet gravelcykling är kanske lite missvisande. På samma sätt som att 99% av mountainbikecyklisterna faktiskt inte cyklar i bergen, handlar gravelcykling inte bara om att hitta de oasfalterade vägarna som man brukar hitta i mellanvästra USA. Gravelcykling borde egentligen kallas för "cykla-överallt" eller "blandade-underlags-cykling" eller "jag-har-gjort-detta-länge-men-visste-inte-riktigt-vad-jag-skulle-kalla-det". Men ingen av dessa beskrivningar är särskilt fyndiga och i vår värld med snabba ryck och behovet av slagkraftiga slogans är gravelcykling här för att stanna.
Medan några väldigt lyckligt lottade USA-baserade gravelcyklister har tillgång till oändligt med fina grusvägar, innehåller resten av världens gravelrundor många olika underlag. Du kanske börjar på en asfalterad väg men kör sedan av på en stig eller sladdar in på några skogsvägar eller kullerstenspartier. Något av det roligaste med gravelcykling är den oändliga variationen av underlag och terräng som du kan inkludera i din runda. Och det blir alltid ett fikastopp. Kaffe och kaka är trots allt det som får allt att snurra.
Likt upptäckten av de olika underlagen kommer du snart att notera lugnet. Gravelcykling handlar om att komma bort från stora vägar och trafik. Även mitt i många storstäder finns det oftast otalet oasfalterade och trafikfria cykelstråk precis runt knuten.
Cyklister har flytt trafiken på cyklar med bockstyren sedan tidigt 1900-tal. Först var det Franska & Belgiska cyklister som letade efter vinterträning och cyklade längs ojämna skogsvägar mellan byarna. Sedan kom offroad-touring och uppkomsten av grupper som Storbritanniens Rough Stuff Fellowship. Efter det kom cykelcross från Mellaneuropa - full gas vintercykling där cyklisterna ofta behöver hoppa av och springa med cykeln för att komma över hinder. Cyklarna var instabila och inte så välutrustade men de var roliga, och cykelcross blev en dominerande vintersport för många cyklister. I USA gjorde de oftast samma sak ungefär samtidigt. Den enda skillnaden var att terrängen varierade från vad man hittade i Europa och de myntade ett alternativt namn för cykling med bockstyre som inte är på asfalt - gravelcykling. De breda, raka, släta grusvägarna i mellanvästra USA var utan tvekan den stora smältdegeln för gravelcyklingens utveckling.
På tidigt 2000-tal började cyklister modifiera sina landsvägscyklar för att göra dem mer anpassade till offroad-cykling - de tryckte in så breda däck de bara kunde. De använde dubbla styrlindor för att minska vibrationerna. Hemmagjorda modifikationer på sin utrustning för att göra den mer hållbar. Sakta men säkert snappade cykeltillverkare upp det hela och började tillverka offroad-cyklar med bockstyren. I början var det en blandning av cyklocrosser, men tillverkarna ändrade designen så att cyklarna kunde ha större däck och flackare geometri för att göra dem stabilare vid högre farter.
Från tidigt 2010-tal växte det snabbt. I USA växte graveltävlandet till enorma proportioner. Event med över 1000 cyklister blev allt vanligare. Tillverkarna såg detta och gravelscenen spirade. Komponenttillverkare hoppade också på tåget. Nu kunde du köpa specifika styren, få mer hållbar växling, gravelspecifika kläder/skor, lättviktssystem för skivbromsar och komponenter designade för att tåla leriga och grusiga förhållanden.
I slutet av 2010-talet var gravelcyklingen den snabbast växande delen av cykelmarknaden. I princip alla tillverkare erbjöd nu en gravelspecifik cykel och många hade till och med flera varianter. Gravelcykling utvecklades till flera olika grenar - tävling, bikepacking/touring/upptäcktsresor, ultralånga strapatser och bara gammal hederlig stigcykling. Sedan rullade även e-gravelcyklar in på scenen. Trots denna bredd och oerhörda utbud av cyklar och utrustning kvarstod fortfarande en tydlig faktor - gravelcykling handlar om att ha kul.
Det fina med gravelcykling är att du inte behöver en specifik gravelcykel för att kunna njuta av det. Det enda du behöver är en välvårdad cykel med de största däcken du kan klämma in i din ram. Så varför ska man välja en gravelcykel? För att de är riktigt roliga att cykla på! Frånvaron av dämpning samt optimerade komponenter minskar vikten och gör den rappare och lättare att klättra med än traditionella offroad-cyklar, men med bättre hållbarhet/tillförlitlighet än om du skulle använda din landsvägscykel. Den avskalade inställningen till utrustningen gör det extra kul - underbiking, där du medvetet väljer att köra på en cykel som inte är helt optimal för underlaget är en del av det roliga. En gravelcykel gör att stigar du tidigare tänkt varit lite för enkla för en fulldämpad mountainbike blir mer utmanande, och stoltheten du känner över vad du kan klara av blir ofta större.
En gravelcykel är en kameleont - du kan använda den på vägen och den är nästan lika snabb som en landsvägscykel. Du kan cykla offroad och den är nästan lika kompetent som en mountainbike. En gravelcykel är tveklöst roligare överallt. Flexibiliteten att köra av vägen ut på en stig bara för att du vill veta vart den tar vägen, eller inkludera en bit slät cykelbana för att hinna till caféet innan de stänger - det är det som är det roliga med en gravelcykel.
Om vi skulle summera varför du borde prova gravelcykling med ett enda ord skulle det vara ordet kul. Den låter dig utforska platser du kanske inte varit på förut. Den tar dig bort från buller och trafik. Den kommer öppna upp en oerhörd bredd av underlag att cykla på. Och kanske viktigast av allt så kommer du hem med ett stort leende på läpparna. Det är väl ändå det som cykling borde handla om?
Om författaren
Olly Townsend är redaktör för Gravel Union och spenderar hela dagarna med att drömma om gravelcykling. Han bor i Storbritannien men har haft turen nog att cykla gravel över hela världen.
Alla bilder av Olly Townsend/Gravel Union
Dela den här artikeln
